Så, jag tänkte berätta lite om mig själv.

Jag heter Malin, och är fjorton år. Föddes den 11 februari 1996.

Jag bor i Täby, som ligger i Stockholm län precis utanför själva Stockholms stad.

Mina föräldrar är skilda och jag har en lillebror som är två år yngre än mig.

Förutom Eric, så älskar jag att fotografera, och det gör jag med min Canon Eos 500D.

Bilderna från den, och min vardagliga blogg hittar ni här.
Marina och Celine, som jag driver denna bloggen med, går i min klass.

Celine har jag känt i exakt 2 år, och Marina i 9 år.

Så, lite om vad jag tycker om Eric Saade.

Han är helt enkelt perfekt, fullbordad.

Hahah!

Nejmen, jag såg han i finalen i Melodifestivalen och jag var f a s t.

På en gång, bara sådär.

Celine visade sig också tycka om honom, men Marina höll fast i sin Taylor Lautner och sa hemska, oförlåtliga saker om Eric. Hahah, nejdå!

Fast egentligen såg jag honom på tv när han var ledare för My Camp Rock & när han gjorde någon sak i Täby Centrum. Men jag var yngre då, och föll inte för honom.

Jag ville absolut se honom på riktigt, och ungefär 2 veckor efter att jag upptäckte honom så tvingade jag med mig tre kompisar, Isabelle, Antonia och Therese till andra sidan Stockholm för att se honom i en bilhall i Huddinge tror jag. Det är där vi är på bilderna här uppe.

När jag såg honom, shit.

Jag tror jag var den första i lokalen som såg honom, han stod med 4 personer vid en dörr där jag och Isabelle räknat ut att han skulle gå ut igenom. Och han fixar håret där, och var så jävliga gullig.

Guud, det var fantastiskt. Och jaa, jag drömde om honom.

Sedan följde Marina med mig, mamma och Joakim till fjällen.

Och jag vet inte vad jag gjorde, men hon började gilla Eric.

Så vi åkte runt lite, till olika signeringar, och alla sa att han kommer fan känna igen er snart.

Det var våran dröm, men vi visste att han aldrig skulle känna igen oss.

Men, när jag och Marina åkte till Farsta Centrum, då hände Det. Jaa, det med stort D.

HAN KÄNDE IGEN OSS.

Vi stod i kön, och vi hade med oss hans skiva som redan var signerad. Vakterna sa att man behövde köpa skivan där för att få den signerad, men vi bluffade.

Sedan sa dom hur som helst, att om man redan hade skiva var det okej, men jaja.

Så, jag skulle prata först med Eric.

Jag tar ut "pappret" ur skivan, den med låt texterna på och viker den till en ny sida.

Till vakten säger jag att jag vill att Eric signerar denna sidan, bara för att vakten inte skulle upptäcka att vi redan hade fått den signerad.

Så jag står där, framför honom, igen.

Och vi pratar väl lite, och sedan börjar han säga till mig att "jag tror att vi har träffats förut".

Och då börjar han leta bland låt texterna tills han hittar den gamla signeringen, då ler han stort och säger "japp, vi har träffats förut".

Jag dog. Nästan. Åter igen.

Han kände faktiskt igen Marina också.

Tyvärr har jag inte sett honom under sommaren, men den 11 september på Grönan, då jävlar!

OJOJOJ, här har jag gått loss lite eller?

Jaja, jag har mycket mer att skriva, men detta får räcka!