Det bevisas inte minst när de uppmanas att skrika precis innan Eric Saade går på scenen.

Det blir ett imponerande vrål som hotar att spräcka mina trumhinnor – och då har jag varit på Metallica- och Entombedkonserter.
Så Saades entusiastiska och unga fans kommer inte att hålla med mig i min bedömning.

För dem var det här förmodligen fantastiskt.
Men om jag ska bedöma den här konserten utefter samma kriterier som jag bedömer andra konserter måste jag börja med att det musikaliskt inte var någon höjdare.

Det blir sällan det när det är singback.

Det är svårt att undvika att det låter plastigt och platt.

Däremot visar Eric Saade att han kan sjunga, för sången sätter han i stort sett prickfritt, ja förutom då att han glömmer texten för en kort stund i It’s like that with you.

Och så har han problem med medhörningen, han nämner det vid ett tillfälle, det åtgärdas, men

Saade fortsätter att fippla med in ear-snäckan resten av konserten, vilket distraherar både mig och säkert

honom själv en hel del.
Masquerade inleder konserten efter att fyra maskerade dansare i kåpor först har intagit scenen.

Den följs snabbt upp med Upgrade och Radioactive som är stöpta i samma tuggummipoppiga form

med klistriga refränger som man hört 100 gånger förut – ja, det känns så i alla fall.

Det blir därför ett skönt avbrott när han sedan sjunger ut i senaste singeln, balladen Break of dawn.

Det blir ett par, tre låtar till innan den givna avslutningen med Manboy.

Det häftigaste ögonblicket på hela konserten kommer också då – när publiken på Eric Saades

uppmaning sjunger hela första versen plus refräng till Manboy med bara sitt eget handklapp som ackompanjemang. Snyggt. Saade ser ut att vara imponerad själv.

Eric Saade påminner mig om en pigg, söt liten ekorre.

Han är väldigt charmig och fansen skriker gällt när han närmar sig deras sida av scenen.

Jag tycker även att han hanterar rollen som barnidol bra under konserten, för det kan inte vara det enklaste för en snart 20-åring med sexig dans inlagd i koreografin.

Hela den grejen blir även lite märklig i det här sammanhanget, men lär funka betydligt bättre på nattklubbsspelningen senare.

Men dansen överlag, med koreografi som känns trist och klyschig, imponerar inte på mig.

Jag vet att scenen säkert är lite för liten för de fyra dansarna plus Saade, men frågan

är om det hade hjälpt med större scen.

Nej, det blir ingen imponerande show. Låtmaterialet är alldeles för tunt och Eric Saade

för lättviktig som artist än så länge, charmen till trots.

Jag håller inte med henne när det gäller Eric konsert, jag tyckte han skötte sej exemplariskt !

Dansen, sången, ja allt var bra tyckte jag !

//Marina