Det är lätt att säga att han är en artist som bara tagit sig fram genom sitt utseende. Men lyckas man få mammor och pappor att stå och hoppa upp och ner i 75 minuter har man nog något extra.

Jag hade laddat väskan full med öronproppar och förberett en totalsågning. Jag hade till och med varit så ful att jag tänkt ut några gliringar. Det visar sig att jag får svälja min stolthet och slänga gliringarna i sjön. Eric Saade överraskar och jag inser plötsligt varför just han vann Melodifestivalen den 12 mars. 
Han har hela paketet. Han är snygg, han dansar som en kung och han har rösten. Det som gör honom till något extra är hans närvaro och hans sätt att nå ut till publiken och få med dem i showen. Det är som om publiken bjuds upp till scen och att hela Säterdalens folkpark förvandlas till ett enda stort dansgolv, där publiken är precis lika viktig som artisten själv. 
20-åringen bjuder på en spektakulär show, med flera klädbyten. En gång virar han till och med en ljusslinga runt armen. Koreografin är toppen och dansarna håller hög klass. Man märker att Eric Saade är en passionerad man. Han ger allt i vart enda danssteg och var enda ton. Det blir aldrig tamt och aldrig tråkigt, inte för en sekund. 
Men även om det aldrig blir tråkigt och Saade verkligen har det som krävs för att bli Sveriges kung av pop, saknar jag något som berör mig i hjärtat. Vad är det grabben vill förmedla? På vilket sätt har jag blivit berikad av att se och lyssna på honom? Saade hade varit väl värd en femma om han hade gett mig en tankeställare, ett budskap. 
Jag saknade också variation i låtarna. I mina öron lät de nästan likadana. Men framträdandet var lysande och energigivande. Eric Saade är en entertainer och det råder ingen tvekan om att han kommer bli Sveriges kung av pop. För han är mer än bara snygg.

Källa

//Celine