Glädje. Det är ordet och känslan som beskriver den här dagen. Den har verkligen varit helt fantastisk. Koserten var så jävla grym. Json, Json Gill och massa andra var på plats för att se Erics konsert, vilket var sjukt kul.

Efter väldigt lång väntan fick vi träffa Eric efter konserten. Efter en hel dag av värme, väntan, hunger, trötthet och allt annat var allt så himla värt. Eric är helt fantastisk som tar sig tid att hälsa på alla och ta kort med alla. Men den här träffen kommer jag alltid minnas som något speciellt. Eric har ju känt igen mig ända sedan 2010, men idag fick jag veta att han visste vad jag hette, vilket var helt fantastiskt. Älskar att han är så spontan och bara säger saker lite random utan att jag behehöver fråga. När han fick se mig kom han fram med ett stort leende och sa "heeeeej" och gav mig en kram. Den känslan är obeskrivlig. Så fantastisk. Efter det sa han "men det är ju alfredssons". Jag blev helt chockad och sa "men gud ofta hur visste du det?" och fick till svar " ja men det är klart". Han visste till och med att jag hette Celine, utan att jag hade sagt det till honom tidigare. Så galet. Jag ser ut som rena katastrofen på båda bilderna, men jag är bara så otroligt glad just nu så det spelar faktiskt ingen roll. Jag fick träffa honom och det var det viktigaste för mig. Det är helt sjukt hur lycklig den här killen kan få mig. Tack än en gång för allt Eric! ♥