Jag finner inte ord för gårdagen. Även fast det var kaos med insläpp och annat som gjorde en riktigt förbannad, så var allt så himla värt i slutändan. Att få se Eric göra grymma uppträdanden under hela dagen och sedan få träffa honom gjorde allt bara så himla bra. Lyckan när han kommer fram till en med ett stort leende på läpparna och säger "heeeeeeej" och ger en en kram för att han känner igen en är obeskrivlig. Lycka rakt igenom. 

 

Som jag skrev i inlägget innan så tog jag med mig min systemkamera och fotade en del. Jag ska föra över bilderna, kolla igenom alla och försöka välja ut några av dom bästa som jag kommer att lägga upp här på bloggen. Håll utkik!