Han gömmer sig inte ­längre. För Eric Saade kom ­Colombiaresan rätt i tid.
- Det var ångest att åka därifrån, säger han.

Eric Saade, 23, är förbannad.
Han vill inte lämna ­barnen som vinkar bakom bilen som sakta lämnar den snart regndränkta kåk­staden utanför Bogotá i ­Colombia. Men det är för farligt att stanna efter klockan fem på eftermid­dagen och säkerhetsvakterna tvingar honom tillbaka till hotellet. Han är snart i trygghet.

"Så hjälplös"
Men de som lämnas kvar kommer att kämpa för att försöka täta igen plåtskjulen och mot det ständiga våldet som kantar deras vardag. Det blir den jobbigaste kvällen efter den där han kommer att åka hem på riktigt.

- Man är så hjälplös. Varför ska jag åka till ett fräscht hotell av den anledningen att det är för farligt, när kidsen ska stanna där? Det är så jävla grymt rent utav sagt. Jag var inte på jättebra humör den kvällen, säger Eric Saade till Nöjesbladet.

På ”Humorgalan” i TV4, där Saade också kommer att framföra en Mauro Scocco-cover, visas reportaget från den fem dagar långa vistelsen.

11-årige Juan David blir den Eric kommer närmast. Trots att Unicef säger att han inte får köper han en fotboll och en hoodie till honom. ”Att se det där leendet för något man gör blir så viktigt på plats”, säger han.

- När jag sa hej då till ­Juan David såg jag på honom hur tyst han blev. Som att han blev jättesviken. ”Jaha, ska du dra nu? Ha ett bra liv”. Det var ångest när man skulle åka. Men det är nyttig ångest.

Debut på svenska
Kändes det som att du svek honom?

- Ja. När man åker hem så känns det så. För antingen är man där eller så är man inte det.

Framträdandet med ”Du är aldrig ensam” blir Erics första på svenska. Första ­utan dansare, utan show. Första med ett helt annat fokus.

När känner du dig ­ensam?

- Som artist är man nog ganska ensam. Det är inte så lätt att bara gå ut och skaffa vänner. Jag är en sådan som har två kompisar och det är allt.

"Är bara mig själv!
Arbetet med Unicef kommer rätt i tid. Han är vuxnare nu. Mer ansvarsfull.

- I början gömde jag mig lite bakom att vara pop­artist, nu är jag bara mig själv.

Du känner inte att du ­behöver gömma dig ­längre?

- Nej, absolut inte. Efter ett tag inser man att vissa alltid kommer att hata det man gör och vissa kommer alltid att älska det.

Källa