På torsdag ska han försöka rädda Sverige från att göra ännu ett schlagerfiasko. Nu berättar 20-årige Eric Saade öppenhjärtigt om sin bakgrund, andnings­problem, rasism, musiken, flickvännen och att han stänger av sina känslor när det blir jobbigt.

På torsdag sjunger Eric Saade sin låt Popular i schlager-EM samtidigt som hans omtalade glasbur sprängs i bitar. Kommer han bland de tio främsta går Sverige vidare till finalen på lördag. Annars väntar nya avgångskrav på schlagergeneralen Christer Björkman.

Eric Saade är trött när jag träffar honom tidigt på morgonen och han precis klarat av en intervju i tv. Den svarta hatten sitter på under hela intervjun, han dricker sin juice men rör inte mackan. Han brukar säga nej till att prata om sitt privatliv, andningsproblem, flickvännen Molly Sandén och hur hans mor blev ihop med hans far, som har rötter i Palestina. Oftast vill han prata om sin musik, det som ligger honom varmast om hjärtat, men nu öppnar han upp.

Det står snabbt klart att han åker till Tyskland för att vinna men karriären hänger inte på det. Även om det underlättar.

Manboy-sångaren är van vid att klara sig själv, något han tror hänger ihop med att hans föräldrar skilde sig när han var bara tre–fyra år gammal. Som i så många skilsmässor blev det bråk, rent av en vårdnadstvist om lille Eric.

–Jag bodde mest hos mamma. Hon är väldigt rak och hård, så jag har fått växa upp med att ta mycket eget ansvar. Det har jag haft nytta av när jag fick skivkontrakt redan som 15-åring och blev tvingad att ta ansvar. Jag blev nog vuxen tidigare än andra. Jag hann med kompisar för jag har alltid varit utåtriktad, även om jag inte var coola killen.

Vad har din pappa för bakgrund?

–Hans föräldrar flydde från Palestina till Libanon. Jag har varit i Libanon en gång när jag var nio år. Jag har varit intresserad av konflikten mellan Israel och Palestina och växte upp med att man tyckte att Israel gjort fel hit och dit. Under tonåren lade jag det bakom mig för om man vuxit upp med så mycket konflikter kring detta så orkar man inte till slut. Som tonåring tänkte jag ”nu skiter jag i det där och de får hålla på med vad de vill”. Jag tyckte att religion bara skapade bråk och kaos.

Har du någon palestinsk identitet?

–Egentligen inte. Jag är född i Sverige, mamma är svensk, och jag har mest bott hos henne. Jag är inte muslim och det palestinska har inte funnits i mitt liv så mycket. Pappa är själv så svensk, ingen gammalmodig människa utan väldigt soft – han bara älskar livet. Men självklart finns det en osvensk sida, att jag säger saker som folk inte tycker att jag ska säga. Jag brukar vara väldigt rak och ärlig och mamma säger att jag fått det av min pappa. Sverige är mycket mellanmjölk och man får inte sticka ut hakan. Istället ska man le, vara ödmjuk och tycka att alla är duktiga.

Har du drabbats av rasism?

–Det är klart, sådant växer man upp med. Allt ifrån ”svartskalle” till ”blattejävel”. Eller ”stick till ditt land”, men jag har ju aldrig varit där. Jag tar inte åt mig.

Vad tycker du om den israeliska gayparodin av Popular på Youtube?

–Menar du videon där de dansar på stranden? Jag tycker den är helt grym och fick ett gott skratt. Jag kan inte svara på om det är många bögar som gillar mig men jag hoppas det, för gayfans är absolut den mest tacksamma publik man kan ha.

Eric Saade minns inte så mycket av föräldrarnas skilsmässa utom att det blev stökigt om vem skulle ha vårdnaden.

–Det blev en rättsprocess som slutade med att vi bodde mest hos mamma och sedan hos pappa på helgen.

Det fick till följd att Eric Saade drog sig tillbaka och stängde av känslorna utåt när det blev gräl och negativa stämningar.

–Så är jag nog som person idag också. Jag släpper saker så extremt fort vilket man kanske inte alltid borde göra. Om jag bråkar med någon har jag en tendens att skita i det för att jag gjort så sedan jag var liten och rättsprocessen började. Jag sade ingenting utan satt bara tyst och tänkte ”gör vad ni vill”. Idag kan jag komma på mig själv med att tänka att det här kan jag inte skita i utan måste reda upp.

Det är inte så kul för din flickvän?

–Nej, det blir en del problem. Men samtidigt lär man känna varandra och hon förstår att jag är den person jag är. Man ska älska en person för att hon är som hon är. Inte trots att hon är så.

Har du pratat med dina föräldrar om skilsmässan?

–Ja, när jag var mindre. Men nu har det runnit av mig. Mamma och pappa är så bra kompisar nu vilket jag tycker är fantastiskt.

Hur träffades de?

–Mamma gillar dansband och jag tror att de träffades när de var ute och dansade.

Eric Saade växte upp i det lilla samhället Kattarp, i ett villaområde en mil nordost om Helsingborg.

–Jag tror att det är bra för barn och jag hade tid att springa runt och leka, bygga kojor. Det var som att bo på landet.

Hans musikaliska karriär startade när han var sex år. Då gifte hans mamma om sig och Eric Saade sjöng Vandraren av Nordman (”fråga mig inte varför”). Han minns responsen från bröllopsgästerna.

–Jag stod i vit skjorta och fluga och släkten blev helt galna. De insåg att jag kunde sjunga och då fick jag ett helvete, haha. Då ska man ju sjunga och dansa som Michael Jackson på varenda släktfest.

Han minns att han satte upp alla shower i skolan och att musik var det enda han höll på med.

–Jag struntade totalt i matematiken så jag fick IG, men annars gick det ganska bra. När jag gick ut gymnasiet hade jag fem MVG, 9–10 VG och resten G. Jag var den som aldrig gjorde läxorna men ändå hade lätt att lära mig.

Eric Saade ställde upp i många talangtävlingar och när han sjöng i Helsingborg som 13-åring råkade musikagenten Lasse Lingman stå i publiken.

–Han kom fram till mig och sa något jag aldrig kommer att glömma, att jag var som en ung Robbie Williams. Men jag visste inte vem Lasse Lingman var och tänkte ”vad är det för en konstig gubbe”. De trodde på mig och vi har jobbat ihop sedan dess. Lasses son Tomas är min manager idag.

När han var 15 år fick Saade skivkontrakt och varvade gymnasiestudierna med att pendla från Helsingborg upp till Stockholm för att hålla på med sin älskade musik, med start i pojkbandet What’s up. Det fick till följd att han brände ut sig och fick andningsproblem.

–Jag hyperventilerade och det var många gånger jag kände att jag ville lägga ner. Men det är gnistan och kärleken till musiken som gör att det inte går att sluta.

Har du problem med andningen nu också?

–Ja, men det är inte jobbigt längre eftersom jag lärt mig leva med att jag är sådan. I början blev jag rädd för att jag inte visste vad det var. Nu när jag får andningsproblem vet jag vad det är och stressar inte upp mig. Jag tar det lugnt och andas, för jag får ner luft även om jag inte tror det. Men det finns ett jobbigt moment och det är när jag ska sjunga för sång handlar om 50 procent andning. Där har jag ibland problem för jag måste lugna ner mig innan jag ska in på scen.

Vad stressar upp dig?

–Att jag har så många bollar i luften på en gång. Jag vill göra business samtidigt som jag vill göra musiken och alla mina shower. Jag skriver allting själv och det kan bli jobbigt. Om jag tänker på en ny musikvideo och ska in på scen blir det jobbigt. Jag måste fokusera på en sak. Då har jag människor runt omkring mig som får ta mig i örat.

Hur gick det med What’s up?

–Vi spelade in ett album, gjorde massor av promotion men fick aldrig något genombrott. Däremot fick jag massor av erfarenhet av hur branschen fungerar. Hur svårt det är och hur mycket man måste kämpa för att hålla sig kvar.

På Wikipedia står det att bandet den 26 februari 2009 gick ut med att Eric Saade lämnade What’s up och att anledningen var att ”han var för snygg för dem”.

–Det är inte sant, haha. I själva verket sa de andra i bandet upp vårt management bakom min rygg och det accepterade inte jag. Så jag hoppade av och kände att jag ville göra min egen grej.

Du funderade inte på Idol?

–Nej, jag är emot Idol för att deltagarna bara slängs in i någonting. De tappar lätt fotfästet och tror att andra ska jobba för en. Men jag vet exakt hur branschen funkar, har skaffat erfarenhet och ett varumärke i branschen innan svenska folket visste vem jag var. Skulle jag ställa upp i Idol är det för att jag är desperat.

Förra året debuterade Eric Saade i Melodifestivalen med Manboy, som slutade på tredje plats i Globen trots vatteneffekten med ett regn som gjorde honom dyblöt. I den nya boken Egentligen kan man inte tävla i musik säger schlagergeneralen Christer Björkman: ”Det är enda gången som massor av folk har kommit fram till mig efteråt bara för att fråga: VEM var det?”

–Manboy är en enkel och hittig låt, inte min musikstil. Min kommande platta med arbetsnamnet Timeless är electroklubbpop, som jag själv skrivit.

Saade blev snabbt flickidol, åkte på turné och släppte 2010 debutalbumet Masquerade. Nu ska han sjunga Popular med textrader som ”I will be popular, I will be popular, I’m gonna get there, popular, my body wants you girl”.

Vad tänker du 15 sekunder innan du går på i Düsseldorf?

–Möjligtvis tänker jag på de två första orden jag ska sjunga. Det har hänt att jag blivit så chockad att jag fått tunghäfta när jag står på scen och inte kommit på hur låten börjar.

Eric Saade flyttade nyligen ihop med sin flickvän Molly Sandén, som sjöng i Melodifestivalen 2009 med låten Så vill stjärnorna.

–Det är bra att flytta ihop men vi har inte hunnit med för att jag jobbar så mycket. När jag kommer hem från Eurovision ska jag tänka på hur det är, ler Eric Saade.

Hur träffades ni?

–Vi sjöng en duett i Idre fjäll för fyra år sedan. Det var innan vare sig hon eller jag slagit igenom. Då klickade det helt enkelt.

Vad fastnade du för?

–Molly som person är en extremt ödmjuk människa och sätter alla andra i första hand. Det föll jag för. Jag hoppas hon gillar att jag alltid är mig själv.

LÄNK

//Celine