Den där bilden vi hade tänkt ut så bra och riggat för på förhand, är bara att glömma.
Eric Saade tycker att solen är för stark.
- Jag får den rakt i ögonen.
- Jo, men om vi gör så här... försöker fotograf Sven Lindwall.
- Nej, säger Saade och klargör att han heller inte tänker le i kameran.
- Det kommer ni inte att få mig till.
Det är mycket så här på slutrakan, promotionturné i Ryssland förra veckan, Paris i helgen, repetitioner, och mitt i allt en massa jobbiga medier.

"Sången får lida"
Det är synd att påstå att Eric Saade är glad som en spelman, men han tinar aningen när han få sätta sig i solen med en äppelmust och prata om hur det kommer att gå för "Popular" i Düsseldorf om 13 dagar.

- Vi ska dit för att sätta en ny nivå för hur det ska se ut, vi kommer att vara den första popakten nånsin i tävlingen, och vi kommer att göra det så jävla bra, säger 20-åringen från skånska Kattarp.
- Vi har tightat till numret så att det känns ännu mer som en utpräglad popakt. Får vi det bara att låta bra samtidigt som dansen sitter så blir det svinbra.

Hur mycket sämre blir sången när koreografin är så avancerad?
- Ärligt, sången får lida extremt mycket av att man dansar. Så är det, och det är mänskligt, det kan ingen.
- Det kunde inte Michael och det kan inte Justin, säger Eric Saade med sån självklarhet att jag inte vågar fråga (men utgår att han menar Jackson och Timberlake).
Han brukar jämföra sig med de två amerikanska popgiganterna.
Eller Robbie Williams och Zlatan.

"Har så höga krav"

Saade fortsätter:
- Sverige är ganska omodernt på det sättet, de (Michael och Justin) har ett 16-mannaband bakom sig, de kan släppa micken på refrängen, dansa och sen ta upp micken igen.
- Skulle man släppa micken i Melodifestivalen för att andas, skulle folk påstå att det var playback.
- Jag som älskar pop älskar ju det sättet som Michael och Justin gör.

Har du alltid haft så bra självförtroende?
- Njae, det vet jag inte om jag har.

Det verkar så.
- Ja, men det jag gör tror jag på annars skulle jag inte göra det. Men sen finns det mycket som jag inte tror på, där jag skulle kunna förbättra mitt självförtroende.

Till exempel vad?
- Oj, mycket, säger Saade och medger att han är hemskt nervös inför framträdanden.
- Alltid. Men det är för att jag har så höga krav. Jag vill alltid att det ska vara hundra procent. Det räcker att jag är i lite dålig form eller har druckit öl kvällen innan så sabbar det hela grejen.
- Jag kan inte hålla på så, när jag jobbar så jobbar jag och när jag är ledig så är jag ledig.

Så, hur många öl har det blivit sen Globen?
- Ingen aning, men inte många.

Bullar då?
De medhavda snäckorna från Rosendals trädgårdscafé ligger orörda, och med tanke på pratet under Melodifestivalen om Danny Saucedos "superkropp", undrar man ju om dagens popkillar inte kan unna sig nåt.

"Klart att det är en fördel"
- Jo, säger Saade. I går körde jag intervaller på gymmet, plus att jag dansade i sju timmar. Då skadar det inte att käka bulle.
- Jag är väldigt ointresserad av utseendet egentligen. Det är klart att det är en fördel om man ser trevlig ut, folk ska ju ändå titta på en. Men det där med utseende är nåt inom kändisvärlden, och jag är så ointresserad av kändisvärlden.

Men de flickor som hänger i klasar efter dig gör det kanske lite på grund av hur du ser ut också?
- Absolut. Säkert till en viss del. Men jag hoppas att det framför allt handlar om att jag är en performer och att de tycker att mina låtar är hits.
- Om nån kommer fram och säger att jag är söt så berör det inte mig. Jag vill inte vara känd för att vara söt, utan för att jag är en bra performer.

"Mer cred till min musik"

Ansiktet, menar Eric Saade, kan rentav ligga i fatet, eftersom han dessutom är ung (relativt i alla fall).

- Folk pratar om mig som om man är 15. Jag är 20 bast och framför allt har jag till skillnad från många andra som har kommit fram i nån talangjakt som "Idol" eller så, kämpat sen jag var 15. Jag har gått en lång väg, men folk tror att jag har hållit på i ett år och är en bebis.
- Det är lite tråkigt.

Å andra sidan kände vi ju inte dig så väl innan "Manboy".
- Nej, som artist har jag musikmässigt bara hunnit släppa en platta, som var ganska opersonlig, ren kommersiell pop.
- Men så börjar nog alla popartister, säger Eric Saade.
- På nästa platta blir jag mer elektropop-artist, det kommer göra att folk ger mer cred till min musik.

Han är trött på att beskrivas som "dagispop".
- Det är ett uttryck som låter väldigt illa. Det är bara löjligt, särskilt när recensenter skriver så. De gör bort sig själva.Jag är en ung kille som dansar och sjunger och det är självklart att jag till en början har unga fans.
- Precis som att Justin till en början hade unga fans (och Michael).
- Men jag har allt från tvååringar till 82-åringar som står och klappar på mina konserter, och det älskar jag.
- Det är så jag vill att folka ska känna; När Eric går upp på scen är det performance som gäller.
Säger Eric, som dessutom har flyttat mitt upp i allt.
Sångaren har köpt lägenhet tillsammans med flickvännen Molly Sandén, men sambolivet är inget han vill prata om.
- Det har inget med musiken att göra.

"Detta är bara början"

Till mitt stora förtret vill han inte heller prata om sin bakgrund, som ju onekligen känns intressant.
Pappa är från Libanon med rötter i Palestina och Eric växte upp som näst äldst i en syskonskara på åtta hel- och halvsyskon.
Jag frågar hur hans föräldrar träffades.
- Ingen aning. Och det är inget jag snackar om i medierna.
Men han menar att de arabiska rötterna har präglat honom som person.
- Jag säger alltid vad jag tycker och är alltid ärlig och skiter i att folk tycker att det är jobbig att man sticker ut hakan. Det berör mig inte. Jag kommer alltid att säga vad jag tycker och det är nog lite osvenskt. Det har jag säkert fått från pappa. Men som artist så ska man röra upp känslor, det är det som gör en stor artist i framtiden.

"Viktigare än resultatet"

Och det är ingen tvekan om att det är dithän han siktar.
Finalen i Eurovsion är bara början, och vi ska inte inbilla oss att Eric Saade gör det här för "vår skull".
- Det viktiga är att göra min grej, prestationen är viktigare än resultatet i Eurovision, tänker jag. Jag har redan vunnit allt jag kan vinna i Sverige.

Jag är inte säker på att svenskarna tänker likadant om du kommer sist.
- Nej, folk där hemma kanske inte tycker det, men nu handlar det inte om Sverige för mig. Jag uppträder inte för Sverige längre utan Europa. Jag kommer aldrig att anpassa mig för att nån annan ska gilla mig.

Du skiter i oss nu?
- Ja, lite. Sverige kan ju inte ens rösta. Nu handlar det om att göra en grym jävla performance så att jag kan få ut min musik i Europa, det är nummer ett. Om jag kommer tia eller tvåa är skit samma.
- Detta är ingenting, detta är bara början, the sky is the limit.