Jag finner inte rätt ord för att beskriva den här dagen. Det är så mycket känslor. Jag vet inte riktigt om jag ska le eller gråta. Jag brukar inte vilja skriva inlägg när jag är arg eller ledsen då jag egentligen tycker att man ska sprida glädje, men eftersom det var så många som ville veta vad det var som hände bestämde jag mig för att skriva det i alla fall. Det var helt fantastiskt att få se Eric igen och höra Miss Unknown redan innan den har släppts och den var så sjukt bra! Men det hela kändes så konstigt och overkligt på något sätt. Man är så van att stå längst fram vid scenen, hoppa och sjunga halsen av sig. Riktigt så var det inte idag. Så fort man gjorde minsta lilla ljud ifrån sig fick man bitchblickar från andra i publiken. Man är så van att Eric lägger märke till en i publiken, då han idag bara gav barnen uppmärksamhet, vilket jag förståss förstår. Den här galan var först och främst till för dom, så jag är vekligen sjukt glad för deras skull. Men det hemska började egentligen när galan var slut då vi gick ner för att hälsa på Eric. När vi vi nästan var framme och precis skulle börja prata med Eric började personalen skrika åt oss och knufa bort oss. Det hemska var att våra kompisar som fick prata och krama Eric fick stå kvar, medans dom körde ut oss. Snälla som vi är går vi självklart ut och tänker att Eric säkert kommer ut och pratar med oss istället, så barnen får prata med honom där inne i lugn och ro. Så blir det förståss inte. När Eric ser oss när han ska åka hem väljer han en annan utgång, vilket vi inte märker och vi står kvar hela kvällen ute i kylan ända tills de sista människorna lämnar lokalen. Det känns jobbigt att ha betalat 600 kr för biljetten och inte ens få säga hej till Eric när vi var så pass nära som vi var. Jag önskar det kunde vara som det var med Danny. Han var jätte trevlig och stod och pratade med oss i lugn och ro innan han åkte hem. När det blir så här med Eric är det inte så konstig att det blir så mycket hysteri när man väl får träffa honom. Om Eric skulle göra likadant som Danny skulle det inte vara lika mycket hysteri. Vi hade liksom inte tänkt att äta upp honom, haha! Nu kanske några av er som läser detta tänker att ni inte har fått se Eric en ända gång och jag klagar över en det här... Men grejen är den att man har så stora förhoppningar och betalar så mycket pengar och sen bara skiter sig allt. Det är egentligen inte alls Eric jag är arg på, för det är inte hans fel. Men tänk vad ett litet hej eller en liten vink, som en bekräftelse på att han sett att vi är där skulle betytt för oss. Det skulle gjort den här dagen så mycket bättre. Jag hoppas verkligen Eric förstår att det inte krävs mycket av honom för att göra oss så förbannat jävla lyckliga och att han förstår att vi inte tänker göra något illa (inte för att jag tror att han tror det) och framför allt att han förstår att det bara blir mer hysteri om han gör att det är så svårt att få chansen att träffa honom. Nu har jag fått skriva av mig lite och ska försöka lämna detta bakom mig och fokucera på fredagen istället och hoppas att det blir bättre då!
Men kvällen var ju inte så dålig ändå. Jag hade jätte roligt med mina Saade-kompisar! Alltid lika roligt att träffa dom! :) #saadefamily