Alla tecknen fanns där. Nöjesbladets Markus Larsson hyllade manspojken och konstaterade:

– Det går inte ens att beskriva hur lätt Saade vinner.

När dessutom hela 30 procent av Nöjesbladets läsare tippade honom som segrare i Linköping verkade det hela klart.

Men Eric Saade verkar inte ha tagit ut något i förskott. Det var en märkbart lättad artist som träffade Nöjesbladet i kulisserna efter att segern var klar.

– Jag var så nervös och fick inte allt i numret att funka. Därför är jag glad att publiken röstade på mig.

”Ska fira med grogg”

Sällskap till Globen får Saade av The Playtones vars rockabillyinfluerade ”The King” också föll svenska folket i smaken.

– Vi ska fira med många liter öl och genom att äntligen få umgås med nära och kära, säger bandet.

En av killarna i bandet berättar att de grät bakom scenen efter att finalplatsen var klar.

– Visst har vi ört att folk tippat oss vidare, men vi vågade aldrig tro på det.

Shirley's Angels och Sara Varga tar omvägen via Andra chansen för att försöka kämpa sig ända till finalen i Globen.

Åh, förlåt.

Kunde inte låta bli.

Eric Saade var så överlägsen att han till och med påverkar språket.

Och det var inte svårt att förutse hans avancemang.

Redan i förmiddags tippade silverfiskarna i badrummet att schlagertrollet skulle gå direkt till final. De stod och skrek ”popular, popular, popular” i kör och överröstade längdskidåkningen på tv:n. Jag slog ihjäl dem med en toalettborste.

Och med tanke på gårdagens publikundersökningar efter genrepet – frågan är om inte Saade får hissa den tyska flaggan om tre veckor. Maken till kross har jag sällan sett.

Visst, Danny är kvar i tävlingen. Och de elva utländska jurygrupperna gör utgången ännu mer oviss.

Men ”Popular” är folkligare än Dannys ”In the club”. Tilltalet är bredare och numret en cirkusföreställning för stora och små. När allt sitter är det lysande tv-underhållning.

Jag tror att årets final blir en

duell mellan Södermalms Vanilla Ice och Kattarps svar på människosonen Mowgli.

Och jag tror att Saade har ett litet ordentligt försprång. Jag tror att han vinner.

Folk börjar redan nu dilla och dalta och tjata om vad som kan tänkas gå hem i Eurovision song contest.

Det är en kär tradition där alla tippar fel och Bert Karlsson vet bäst.

Men Sverige har aldrig tidigare skickat ett ungt namn som har ett bidrag där showen är lika viktig som refrängen. Det kanske är värt att pröva? Tv-tittarna har i alla fall två utmärkta alternativ i år.

Men nog om det.

Bakom Saade gick fem blåa och glada gubbsmurfar från Kallinge vidare till final. The Playtones bevisade åter igen att amerikansk 50-talskultur sitter som en prilla under den svenska folksjälens överläpp.

Inte mig emot.

Men rockabilly? Kan musik som producerats av en tidigare Fame Factory-deltagare, flugviktaren Jimmy Jansson, verkligen kallas rockabilly? Gene Vincent började just nysa i sin grav.

Melodifestivalen är inte överraskningarnas tävling längre.

Oddsmakare och journalister och varenda schlagerdåre med en blogg analyserar tävlingen i småbitar långt innan sändningen börjar.

Men det är alltid glädjande när okända namn som Sara Varga smyger sig förbi de mer etablerade stjärnorna. Hon var åtminstone en liten skräll, ett ”ping”. Men så hade också Varga en låt som, rent musikaliskt, var deltävlingens motsvarighet till André Pops stickade tröjor.

Sist men inte minst:

Alexander Bard gillar inte att jag kallar Shirley Clamps låt för tantschlager.

– Det heter milf-disco, Larsson, milf-disco!

Jag undrar vilken sexvinkel Bard ska ge sitt nästa bidrag i tävlingen.

I Malmö ställer han upp med Lasse Stefanz.

// Malin och Marina
Länk.

Enligt experterna skulle Saade bara gå ut på scenen och inkassera en finalbiljett till Globen.

Men just före första framträdandet höll allt på att gå fel för favoriten.

– Jag var så nervös, det hände något precis innan jag skulle gå upp med numret, avslöjar han för Nöjesbladet.

”Sånt som händer”

– En av mina dansare skadade sig. Det är sånt som händer, men det gjorde att jag var ofokuserad.

Skadan gjorde att scenframträdandet inte gick så klockrent som han hade önskat.

– Jag fick inte allt att funka, därför är jag glad att publiken röstade på mig. Jag är lättad att det funkade så bra.

// Malin och Marina

Länk.

Deltävlingens fixstjärna presenteras bäst genom en variant på fjolårets mest irriterande refräng:

Manspojke, manspojke, du kan kalla honom manspojke – oh-oh-oh – manspojke.

Det handlar om Eric Saade, Eric Saade, Eric Saade, och inget annat.

Saade är ett bevis på hur snabbt stjärnor skapas på 2000-talet.

I?fjol plaskade barnens favorit omkring i ett syntetiskt vattenfall. Han blev blöt i håret och popstjärna på tre minuter. I finalen slutade bidraget ”Manboy” trea efter Anna Bergendahl och Salem Al Fakir.

I år är Saade ingen debutant som får folk att luta sig över till den närmaste grannen i soffan och fråga: Hur uttalar man hans efternamn?

Häpnadsväckande nog är 20-åringen ett av de största affischnamnen för hela festivalen.

Tanken är att Saade och Danny ska göra upp om guldmedaljen i Globen, men vi får se.

Eric Saade har dock vunnit i Linköping efter första lyssningen.

Det är inte ens ett spel mot öppet mål.

Det är som att se en fotbollsmatch där domaren dömer straff fem sekunder före slutsignalen, visar ut målvakten och flyttar fram straffpunkten till kvart över mållinjen.

Manspojken kan inte missa.

Eric Saades bidrag heter ”Popular”. En både slug och smart gaykarneval som bland annat skrivits av Fredrik Kempe, mannen bakom Charlotte Perrellis”Hero” och Malena Ernmans ”La voix”.

”Popular” tar inga risker. Äldre tv-tittare känner igen pulsen och melodierna från Lili & Susies ”Oh mama” och ”Gimme gimme gimme” med ABBA. Och kidsen kan säkert glädja sig åt pop som skulle få tummen upp av ”Idol”-juryn.

Att Eric Saades engelska uttal förtjänar kvarsittning – ”possible” blir ”paassible” – gör detsamma.

Han sitter mitt i gräddfilen och halsar finalbubbel.

Men vem som tar andra finalplatsen och vilka två som tar tåget till Sundsvall är desto osäkrare.

The Playtones spelar rockabilly. ”Idol”-Sebastian fortsätter att leta efter ett eget uttryck och låter för tillfället mer Melody Club än Melody Club själva. Shirley Clamp ställer upp med ett bidrag som enklast kan beskrivas som en traditionell och gräddig Clamp-semla och låtkvalitén är överlag lite bättre än i Göteborg.

Kanske öppnar det för färskingen Sara Varga. Hon gör en enkel och vemodig popvisa där melodin dricker grönt te med Lisa Ekdahl och Melissa Horn.

Vargas uttryck är så urtypiskt svenskt och lättillgängligt att låten hade kunnat vara en tall.

"Inte sett mig”

SVT som har hårda regler kring varumärkesexponering ser rött. Projektledare Thomas Hall överväger att tvinga artisten att byta kläder.

– Nu måste jag erkänna att jag inte sett de slutliga scenkläderna som Eric kommer att ha på sig. Men om det stämmer blir det svårt för honom att ha de kläderna på sig i rutan, säger han till dagensmedia.se.

Eric Saade är medveten om SVT:s policy.

– De sponsrar mig för att få nått tillbaka, men just i SVT på lördag kommer jag vara noga med att det inte syns några loggor i bild eftersom jag vet att reglerna säger så.